tigrouu

Igår ringde en vän till mig,som bor uppe i stockholm. Han sa att han kände på sig att allt inte stog rätt till med mig. Samtidigt så kom vi in på min rädsla för kärleken och att ja tycker att killar är svin för det mesta.
Han frågade varför och ja förklarade vad jag hade varit med om under åren och för ett år sen. När ja förklara hur allt hade varit när jag bodde på fastlandet, så vart han först tyst sen sa han . Allvarligt hur kan du stå upp i dag? Hur kan du ta imot allt skit du fick under ett år? och varför gick du inte. Hur kunde du ta i mot knuffarna och hoten? På allvar så gick det upp för mig  på riktigt att de  året var nog det västa året i hela mitt liv. Mycket är undangömt. Jag hade min stolhet och kunde inte åka ner fast man låg och grät på nätterna.
Jag fick inte träffa Liam när jag ville. Och jag var alltid rädd nästan.
Tillbaka till frågan då. -Hur klara du stå här i dag Evelina ? 
Jag hade underbara vänner som fanns där och tog imot mig . Jag fick brytas ner till grunden när ja kom till ön sen  byggde dom upp mig dag för dag.. Och i dag är jag starkare än förut. Men jag är rädd så fort någon kille höjer rösten eller  gör en snabb rörlse mot en. Men de kommer släppa ja kommer lita på människor igen. Jag kommer inte behöva vara rädd.