I dag fyller jag 23 år. under åren har man gått från olika stilar och många olika vägar har man tagit
Jag kunde verkligen inte somna
Sjukt trött i dag somnade inte förrens halv 3. låg och vände mig tunt en timme typ innan ja kom till ro.. Helt plötsligt är ja totalt själv och de har ja inte varit på 4 veckor kom jag på. Antagligen har ja haft prinsen hemma. eller kompisar .. Så vart lite för mycket tankar. Och de är svårt att sova utan någon om man nu har gjort det i en vecka.. Och det blir inte bättre av att de inte verkar finnas någon täckning där uppe i skogen... Men men nu ska ja hoppa in i duschen och sen ta mig ut på stan ,jävligt najs att jag är på söder de var nära till mycket märkte jag .. Gick inte vilse igår när ja titta runt så lär hitta tillbaka i kväll när ... Ska försöka träffa Janniti och isse. Så kanske blir stenhamra senare i kväll :)
från att vara så här och inget känns bra. och min kropp sa ifrån med stress och allt.
Så har ja nog aldrig imitt liv känt mig så här stark! Jag över vinner min räddsla förmycket. Jag tar inga medeciner fast dom typ kastar dom över mig. Jag står upp varje dag och kämpar. Och ja klarar de jävligt bra om ja får säga det själv. Viist ibland önskar ja gå under jorden, men då tänker jag på,att jag har det finaste på jorden, och han behöver sin mamma till 10000000% Utan dig Liam Peter Inge Larshans vore jag ingeting <3
kan inte få nog utav hans närvaro.
Så känns de just nu.
Jag har 2 helt olika vägar att ta just nu..
En som gör att ja kommer stå själv och de jag är van vid och trivs med och de behöver ja inte vara rädd för..
Den andra vägen är att gå på känslan,och våga ta en chans och se vart allt leder.?
En regnig kväll i juli .
Jag skrattar bara och njuter av stunden just nu. Från att vända upp och ner på hela min sommar, till att vilja vara nära dig totalt hela tiden!
Jul. 21, 2012
Jul. 21, 2012
Jag är inte bäst på att skriva som de varit.. Men varit fullt upp och ja har kämpat på att leva ett liv utan medeciner och massa.. Och de funkar rätt bra. Jag mår bättre vissa dagar ,och ja känner mig starkare..
Nu vecka 29 har ja haft prinsen hela veckan ,han åker till sin pappa i morgon kväll för jag ska med båten, senare på natten..
Ska bli skönt att komma iväg från ön lite. var senast ett halv år sen sist.Båten är bokad och klar ,vi är framme 4 på morgonen. Och sen blir de 2 veckor där uppe.. Liam kommer upp vecka 31.
Ska åka till stenhamra träffa isse. träffa natti och fanny först av allt..
Nu vecka 29 har ja haft prinsen hela veckan ,han åker till sin pappa i morgon kväll för jag ska med båten, senare på natten..
Ska bli skönt att komma iväg från ön lite. var senast ett halv år sen sist.Båten är bokad och klar ,vi är framme 4 på morgonen. Och sen blir de 2 veckor där uppe.. Liam kommer upp vecka 31.
Ska åka till stenhamra träffa isse. träffa natti och fanny först av allt..
En dag till
Upp vid 7 , känner mig ganska pigg en då fast de blev sent igår..
kännr oro i mig men ska åka lämna prinsen på dagis, sen åka jobba då hoppas ja inte känner av dig på samma sett..
I natt fick ja sms om LIams kompis fick leka med Liam i dag. Så liam slutar vid 12 på dagis och åker hem till sin kompis. Sjukt att han blivit så stor.. Sista dagen för han nu med på dagis. Sen får han sommarlooov ,som han sägér. första veckan blir med sin pappa, och en resa till dalarna ska dom med.. sen är han ledig 3 eller 4 till..
nu klä på sig och sminka sig för att ta sig till dagis och jobb
kännr oro i mig men ska åka lämna prinsen på dagis, sen åka jobba då hoppas ja inte känner av dig på samma sett..
I natt fick ja sms om LIams kompis fick leka med Liam i dag. Så liam slutar vid 12 på dagis och åker hem till sin kompis. Sjukt att han blivit så stor.. Sista dagen för han nu med på dagis. Sen får han sommarlooov ,som han sägér. första veckan blir med sin pappa, och en resa till dalarna ska dom med.. sen är han ledig 3 eller 4 till..
nu klä på sig och sminka sig för att ta sig till dagis och jobb
MIna tankar min historia
Sitter med musik i soffan jag inte har suttit på hela veckan. Igår var jag på apoteket hämta en jävla massa tabletter som ja fått utskrivet. innan de hämta jag ut någon drickbar jävla medecin. allt känns som en sjukt hemsk dröm..
Från att må bra till att stå här i dag?! Livrädd för allt och inte samma tjej längre. Tro mig ja försöker ha ett smile på läpparna dag in och dag ut! Men nu börjar de bli svårt. Räddslan har tagit över mig. Och nu står alla jävla tabletter där och väntar på att jag ska ta dom?! bara de ger mig mer räddsla.. Någon som förstår mig nu när ja skriver ? någon som fattar vart ja vill komma med? Ja undrar hur ja ska kunna göra denna historia kort ,när allt började för 15 år sen? Jag sitter tillomed med gråten i halsen men kan inte gråta. ja är helt enkelt för rädd..
Tänk om Man kunde få sitta med massa ,massa folk nu. Som sitter i samma tankar som mig? samma känsla som mig! För då hade ja börjat min historia så här!
Hej Jag heter Evelina och ja lider av panikångest och har Adhd. Oj kändes konstigt att skriva ut detta på bloggen. Men efter i dag så gör jag de ! för ja Träffa en människa som förläste för oss och sa till mig ..
Jag är öppen för jag vill vissa er att man inte är själv i detta.. Någosnstans dit vill ja med komma. Men samtidgt orkar jag nog inte alla frågor ,som alla frågar mig nu,när man träffar mig! vil inte ha medlindande för det är inte synd om mig..
Ni som känner mig vet att jag flyttade till fosterfamilj , när jag var runt 6 år. Så minns jag det i allafall..
Jag viiste att mamma och pappa älskade mig men att de var för rörligt hemma. Jag behöver inte gå in på hela de planet men där börjar detta. Varje natt jag sov så hade ja en hemsk dröm. Den handlade om att ja var i ett tomt rum med fyra väggar som alltid kom närmare och varje gång innan dom slå igen så vakna ja liv rädd ,för ja trodde jag skulle dö! Så började det hela. varje natt i 4 år hade jag detta ,men sa de aldrig till någon.
Fast Socialen, myndigheter, och forsterfamilj + min familj var där .Så kände ja mig som ensamaste på hela jorden, åren gick och allt vart bara sämtre . när ja flyttade in till stan så togs min tygghet ifrån mig.FRån en dag till en annan så fick ja flytta från fosterhemmet. och ja förstå aldrig varför? Men i stan började min panikångest komma krypande. Men just då förstå jag aldrig varför jag kände och fick denna panik för. Jag trodde ja var Knäpp till slut! För ja sa aldrig något till någon. Ja trodde jag var ensam att ha detta! Om jag bara hade fått veta tidigare ....
I allafall detta har ja kommit på i fterhand att de var för ja kände mig rädd och ensam,men de förstå jag inte då. Men i dag så gör jag det.
15 år rymmer hemmifrån .. hamnar på hassela. Då försvinner känslan . Den är helt borta under 8 år tills i dag.
Ja senaste åren har ja gått igenom mycket. Jag har blivit mamma kämpat för att han ska få de bästa liv han kan.
Jag gjorde slut med Liams pappa 2 år senare ungefär och genom gick en jävligt jobbig period där efter . men Jag klara de och kände aldrig efter hur allt var, ja körde bara på!
Ja flye´de från allt hela tiden..
Några mander efter de träffa jag sonny ,då rasa allt typ. skulle kunna skriva mycket om detta men anser inte att ja ska lägga energi på något som är värdelöst. (och ska du nu skriva om mig i någon blogg eller va de nu är mia bara för ja nämner hans namn s´å ,var lite mogen och gör det inte. för detta handlar inte om han ,de handlar om mig)!! I allafall där tog ja mig upp på bara några veckor och ja kriga vidare. och så har de varit fram tills för en månad sen.
Eller ja några månader , men under kanske 3 månader har ja känt en obehaglig känsla som varit lik den jag hade,när jag var yngre. Klumpen i magen växte och ja kände att ja började bli rädd för saker. och tappade min glädje. men ja kiriga vidare och tänkte .detta är bara en period i mitt liv. och ja ska nog må så här.
men för en månad sen sitter jag hemma själv och får denna jävla känsla jag hade när jag var 13-15. hjärtat slår i 10000 och jag kan inte andas, typ tar mig ut för ja klarar inte vara själv inne. det håller sig i ungefär en minut sen släpper de.
Nu står ja ute vid ytterdörren och faller ihop. min kropp vart tung och ja är helt skakig. Där sitter jag och känner mig ensamas på hela jorden... Så här har de fortsatt hela månaden. spelar inge roll om vi är och badar eller ska sova. dett akommer krypande och BAM så slår de till. Jag är som en bubbla men kan inte ta mig ur det.
.. var vid läkaren i förgår. för nu våga ja knappt vara själv eller orkar med något. jag är ledseen och inte glad. tappade nästan tron på allt.. Men nej tönkte ja! Nu måste ja be om hjäl.. Så jag sa hur allt var, hur ja kände. Och då sa han till mig ..
-Jaaa Evelina.. Inte är det ofta jag träffaer en som förklarar rakt av hur allt ligger till. Och inte är d ofta är det, någon som listat ut förför dom mår som dom gör. Men utlåtandet till dig är att du lider av panik ångest och deprition(stavas)? ..
Ja tackade och börjadegå till apoteket där nu min vardags tabbleter fanns och som skulle klarar av min dagar.
Jag frågar i kassan hur dom fungerar och hon svarar att de blir oftast sämre och mer ångest dom 4 första veckorna!! Eee ursäkta? Nej ja vill nog int ha dom då. svarar ja.men hon tyckr ja ska prova och ger mig kassen. Samtidgt hämar man ut consertan så hela jävla påsen är full. blää tabllter. I allafall så åker ja inte hem ja klarar det inte , Vi hämtar Liam och åker hem till Hanna och hennes familj <3 Klockan blir 8 så säger godnatt till liam som ska sova kvar där och jag ska åka och jobba. . från halv nio på kvällen till 6 på morgon . kommer hem hämtar liam lämnar han på dagis. Går förbi mamma ocsover 3 timmar. för att sen åka till det andra jobbet.
Hämtar Liam äter lite mat på max. och för första gången på länge sitter ja här i soffan, med liam som sover brevid. .. ibland känner ja av ångsten men förslker andas och tänka att ja klarar detta..
Medecinnerna står i skåpet ännu hlt oröliga , för jag har gett mig fan på att ja ska klara detta.. Ja kanske bara behöver lite mer stödd at stå på. och ja behöver prata mera om detta så ja kan bearbeta detta...
Nu ska ja försöka sova ,för att i morgon åka och jobba , sen hem och njuuta av att de är helg och jag har Liam <3 och nästa vecka blir de samma . tisdag jobbar ja natt men ledig från cafet, osndag men massa möten sen resten jobb vecka .. samtidgt kommer 3 vänner neer och bor här vid mig. Dennis och 2 andra. Dom lär festa ja lär jobba,,. Hahha.. .. Så här är mina ord i kväll. och mina tankar.
GOD natt
I mitt huvud
Jag sitter var dag och funderar på hur mycket ja ska öppna mig i bloggen? har runt 80 läsare varje dag. Menar man undrar ju vem ni är? Och hur mycket ja vill öppna mig för människor ja inte känner?..
Jag har gått igenom mycket under åren , och jag har bytt bloggar under åren.
Och de är väldigt synd när ja tänker tillbaka för brukar vilja gå tillbaka och läsa för att se att ja faktiskt klarar allt. Men i dom bloggarna så kändes de som ja bara satt där och skrev falska ord och skrev en fantasi värld..
Jag kan skriva hunda sidor om detta men låter bli! ´
Men ja står på en gräns där ja inte vet hur uppriktigt ja ska vara med mina känslor och allt i bloggen?
Jag läser flra bloggar där de bara står om hur bra alla har det och allt tuttinuttit . Men de vet väl alla att de inte är 24/7 eller hur?! Men samtidigt dom kanske vill ha sin blogg så , domhar dragit sin gräns där. Eller så vill dom skriva sin fantasivärld som JAG gjorde..
Nej jag tycker de är svårt. Jag vill samtidigt vara öppen för ja vet att de finns folk som varit där ja varit . och mår som ja mår. och allt runt om kring.. Men samtidigt vill jag inte att någon ska veta de.. Ja vet att folk som mår dåligt, och vill glädja sig i mitt liv. För dom själva vill må bra. Är de så farligt eller inte?
Jag vill skriva om mig min son mitt liv om allt för ja gillar att skriva. Men ska ja göra de i en dagbok eller bloggen? bloggen har sina fördelar då når ja ut till alla som kanske är där ja är eller varit?!
??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Jag har gått igenom mycket under åren , och jag har bytt bloggar under åren.
Och de är väldigt synd när ja tänker tillbaka för brukar vilja gå tillbaka och läsa för att se att ja faktiskt klarar allt. Men i dom bloggarna så kändes de som ja bara satt där och skrev falska ord och skrev en fantasi värld..
Jag kan skriva hunda sidor om detta men låter bli! ´
Men ja står på en gräns där ja inte vet hur uppriktigt ja ska vara med mina känslor och allt i bloggen?
Jag läser flra bloggar där de bara står om hur bra alla har det och allt tuttinuttit . Men de vet väl alla att de inte är 24/7 eller hur?! Men samtidigt dom kanske vill ha sin blogg så , domhar dragit sin gräns där. Eller så vill dom skriva sin fantasivärld som JAG gjorde..
Nej jag tycker de är svårt. Jag vill samtidigt vara öppen för ja vet att de finns folk som varit där ja varit . och mår som ja mår. och allt runt om kring.. Men samtidigt vill jag inte att någon ska veta de.. Ja vet att folk som mår dåligt, och vill glädja sig i mitt liv. För dom själva vill må bra. Är de så farligt eller inte?
Jag vill skriva om mig min son mitt liv om allt för ja gillar att skriva. Men ska ja göra de i en dagbok eller bloggen? bloggen har sina fördelar då når ja ut till alla som kanske är där ja är eller varit?!
??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
En liteN rubrik
En bild från igår. Vart utgång med emmsi.
